Efter att ha varit inlagd på både Skellefteå lasarett och Norrlands Universitetssjukhus måste jag ge en stor ros till all personal. Alla från läkare, sjuksköterskor till undersköterskor gör ett fantastiskt jobb och möter sina ”kunder” på ett fantastiskt professionellt sätt. Vården är en dygnet runt verksamhet där all verksamhet måste ”kugga” i varandra. Överlämning mellan personalen måste vara perfekt och dokumentationen oerhört viktig för att processerna skall fungera till ”kundernas” bästa. Det får helt enkelt inte bli fel eftersom detta direkt kan äventyra liv.
Nybäddat
I det rum eller ”sjukhussal” där jag fick ligga hade de flesta patienter hornhinneavlossning. De kom in ganska nervösa inför operationen och blev bemötte av personalen på ett professionellt och lugnade sätt. Sedan dröjde det c:a en timma så var dessa patienter tillbaka på rummet med huvudet lutade framåt och en lapp för ögat. Sedan la dom sig på mage med huvudet på en halvmåneformad kudde. Detta för att tyngdkraften skulle hjälpa till med läkningen av hornhinnan. Efter ha övernattat och en undersökning så skrevs dessa patienter ut för rehabilitering på hemorten och förhoppningsvis få tillbaks normal syn igen. Nästa förmiddag var det en ny patient i sängen efter att vårdpersonalen desinfekterat sängen och bäddat med nya sängkläder. Det är otroligt hur läkarna vågar vara inne och gräva i ett öga. Det visar på stor skicklighet och utvecklad teknik.
Eftersom jag var inlagd för en blödning och påbörjad infektion i de bortopererade halsmandlarna så fick jag min näring intravenöst under stora delar av min tid på avdelningen. Sista dagen fick jag prova på sjukhusmaten och det var långt ifrån någon gastronomisk upplevelse. På menyn fanns fläskkorv och potatismos vilket lät gott, men när den mikrovågsuppvärmda portionen serverades så såg det inte så gott ut. Några korvskivor i en sås, pulverpotatismos och ett antal små skrumpna morötter. Hela tallriken tillverkad i något annat europeiskt land och som transporterats fryst upp till Umeå. Smaken var inte alls den jag föreställt mig och frågan är hur mycket näring som fanns kvar i portionen? Positivt var dock den kyldisk som fanns i matsalen där det fanns soppor, krämer, fil, mjök, ost, skinka mm. Här var både mjölken och filen ekologisk och kom från våra norrländska bönder.
Det är lite synd att den professionella personalen inte har alla förutsättningar tillgodosedda. Jag kunde konstatera att underhållet på avdelningen var lite eftersatt. Jag förstår ett det saknas pengar, men låter man det gå alltför länge så blir det bara dyrare. Nu låg jag inne under en helg och städningen var då eftersatt. Papperskorgen på vår toalett var överfull och man fick trycka ner innehållet för att mer skulle rymmas. Meddelade även till personalen att avloppet till tvättstället var tätt, så jag hoppas det nu är åtgärdat. Under fredagen städades det pliktskyldigast med mopp som drogs lite fram och tillbaka över golvet. Nu kan det väl vara att det någon gång i veckan görs en noggrannare städning. Papperskorgen blev i alla fall tömd. Avdelningen hade en riktigt trevlig matsal som med enkla medel kunde göras ännu mysigare ifall pengar fanns till detta. Nya gardiner, lite målarfärg och en TV med ljud skulle göra den ännu trevligare.
Helikopterplatta
Mitt slutomdöme är att vi har en fantastisk sjukvård i Västerbotten. Yrkesskickligheten är stor i alla led liksom förmågan att möte ”kunderna” på deras villkor. Jämställdhetsarbetet måste dock utvecklas. Av sjuk- och undersköterskor som jag mötte fanns det bara en man. Vet inte hur Landstinget arbetar med den frågan men det är lite synd att vi inte har en jämnare könsfördelning. Det handlar säkert mycket om att de stereotypa normer som finns i samhället måste brytas. Sedan måste även det fantastiska arbete som görs av sjuk- och undersköterskor premieras bättre i lönekuvertet.
Kan utan vidare rekommendera ”sviten” på sjätte våningen med egen helikopterplatta.
