Någon gång i början av 1960-talet var jag och mamma på gamla Öron och Hals vid Skellefteå Lasarett. Allt var förberett för att skära bort mina halsmandlar. Hade ofta halsfluss och nu skulle dom bort men av det blev det inget. Doktorn ansåg att det nog räckte med att skrapa bort polyperna i näsen. Han ansåg att halsmandlarna skulle vara kvar.
Så satt jag 50 år senare på nya Öron och Hals vid Skellefteå lasarett. Här hade jag inte behövt sitta och vänta ifall läkaren för 50 år sedan skurit bort halsmandlarna. Nu skulle jag sövas för andra gången i mitt liv och det jag minns från 50 år sedan var gummilukten från masken som sattes över min mun. Blev eskorterad till operationsavdelningen där jag fick lägga mig på en smal brits. Sjuksköterskorna vimlade runt mig för att få droppnål och alla sladdar på plats. Så hör jag en röst som säger ”Hej Kjell, jag heter Gunnar Lindqvist och som narkosläkare ska jag se till att du får sova riktigt gott”. Nu snurrade mina hjärnceller och kom på att Gunnar och jag varit på läger tillsammans under 70-talet vilket han även kom ihåg. Sedan gick allt så fort. Minns hur jag ser sköterskan satte en spruta i droppnålen samtidigt som Gunnar gav mig syrgas med en mask som numera inte alls luktade gummi. Nu blir allt suddigt var det sista jag sa och sen var jag borta.
En och halv timme senare hör jag en röst som säger ”Godmorgon Kjell”. Själv undrar jag vad som hänt och omgivningen är suddig. Hör en röst till som säger ”Hej Kjell hur mår du?” Ser att det är Larsa Ruthström som jobbar på intensiv vårdavdelningen. ”Minns du hur elak du var mot mig vid en halvmaraton på 80-talet när du var sprintertränare i Skellefteå AIK?” säger Larsa och fortsätter: ”Du undrade om jag suttit och vilat på någon parkeringsplats under loppet”. Detta hade jag helt glömt bort och vi kunde skratta åt det så här 30 år senare.
Maskiner för medicinsk övervakning bortkopplade
Tiden på intensiven bestod mest av sovande, TV-tittande och tabletter mot smärta. Den trevliga personalen såg till att jag mådde bra, fick min näring från droppåsen och såg till att mitt blodtryck, syremättnad och puls låg på rätt nivå. Fick eget rum på kvällen och sov riktigt skönt under natten. På morgonen kopplades alla sladdar till övervakningsmaskinerna bort och jag fick fil med müsli, macka med ost och kaffe. Blev sedan eskorterad till Öron och hals där jag av min läkare fick förhandlingsorder för rehabiliteringen under sjukskrivningstiden.
Så efter 50 år så fick jag till slut bort mina halsmandlar. Nu ska bara såret i halsen läka ihop. Kroppen måste själv hitta en ny struktur i halsen. Ingenjörerna i cellerna arbetar nog just nu för högtryck för att göra om ritningen i svaljet utan två jättestora halsmandlar.
